Eva-Janes Vittnesbörd

Kunde springa igen efter tolv år 


När hon hade sprungit 110 mil på tre månader, förstod Eva-Jane att hon kunde löpa långa distanser igen. Och det håller i sig.


Långdistanslöparen kunde springa igen efter tolv år 

 

Efter en förlossningsskada var det omöjligt för Eva-Jane att springa, men på en Helandeskola med Anita Barker Andersen fick hon förbön och efter ett uppehåll på tolv år kunde hon återigen springa. 
– Jag kan springa så mycket jag bara orkar. Det fungerar även att springa på fjället igen, berättar Eva-Jane som löper en mil om dagen.  

När Eva-Janes väninna frågade om hon ville vara med på Helandeskolan kände hon ett stort ja i hjärtat, även om hon hade fullt upp med familj, jobb och studier. Det ångrar hon inte. Hon blev fri från fruktan för att köra bil och efter förbön kunde hon börja springa igen, trots en förlossningsskada som stoppat henne tolv år tidigare.  

Idag är Eva-Jane i 50-års åldern, hon bor i Östergötland och arbetar inom vården som fysioterapeut. Redan under konfirmationen mötte hon Gud. 

– Jag blev inbjuden av kristna släktingar, berättar Eva-Jane.  

Under åren har Gud renoverat själen och det har han fortsatt med på Helandeskolan. Under första helgsamlingen slappnade Eva-Jane av mer och mer.  

– Guds närvaro var så mäktig, som balsam för min själ, berättar hon.  

Eleverna fick först hjälp med sitt eget helande genom förlåtelse, försoning och befrielse. Under den lektionen berättade Anita om hur hon hade varit livrädd för att åka bil efter en bilolycka. Eva-Jane kände igen sig.  

– Själv kunde jag aldrig köra längre än cirka 30 minuter innan jag blev onormalt trött och måste låta någon annan ta ratten. 

 

Bilkrasch med pappa 

Eva-Jane blev påmind om en bilolycka som hon varit med om i sjuårsåldern tillsammans med sin syster.  

– Vi hade tjatat oss till att få sitta i framsätet båda två och vi satt utan bilbälte. Pappa kraschade i en kurva när hjulen på bilen låste sig.  

– Vi flög in i framrutan. Det blev märken i rutan efter våra huvuden, men vi klarade oss med blotta förskräckelsen. 

I förbönen under Helandeskolan klipptes banden av chock i Eva-Janes själ och hon fick förlåta pappan som tillåtit dem att sitta i framsätet utan bilbälte.  

– Det kändes inget särskilt under förbönen, men sommaren efter fick jag tro för att testa.  

Hon åkte ensam iväg på en långtur till barndomshemmet på Vestlandet i Norge 110 mil bort. 

– Jag upptäckte att jag kunde köra timme efter timme utan att bli trött. 

Eva-Jane stannade emellanåt och vilade, men avverkade resan på 19 timmar.  

– Jag var verkligen helad av pappa Gud. Jag var så tacksam. Tänk att han brydde sig om min bilkörning. Men han hade ännu mer för mig.  

 

Kunde inte springa 

Innan Eva-Jane födde sitt första barn för tolv år sedan älskade hon att vara ute och springa.  

– Min favoritsyssla under alla år i Norge har alltid varit att springa på fjället, springa långt, högt och lågt.  

Men under förlossningen gick trådarna till ena bäckenbottenmuskeln av. Förlossningsskadan uppmärksammades inte av vården, utan upptäcktes först tio år senare vid ultraljud på bäckenbotten.  

– Det fungerade inte att springa eller hoppa på grund av svårt urinläckage.  

På Helandeskolan tog Eva-Jane upp problemet vid förbön och fick förlåta vården för att de missat skadan och inte hjälpt henne.  

– Jag kände att jag av hela mitt hjärta ville förlåta sjukvårdspersonalen som inte hade hjälpt mig där efter förlossningen.  

 

110 mil på tre månader 

Eva-Jane märkte ingen skillnad, men efter några månader fick hon tro för att det skulle gå att springa igen utan läckage.  

– Jag började försiktigt jogga, sedan sprang jag längre sträckor.  

När hon hade sprungit 110 mil på tre månader, förstod Eva-Jane att hon kunde löpa långa distanser igen. Och det håller i sig.  

– Jag kan fortfarande, efter fem år, springa så mycket jag bara orkar. Ibland två mil om dagen. 


 Ser andra bli helade 

– Jag är så tacksam för att pappa Gud alltid har varit så trofast emot mig under mitt liv. Nu har jag fått tro för att det alltid händer något när jag ber för människor, även om jag inte alltid får se det färdiga resultatet med egna ögon. Jag litar på att Gud är verksam och han är så god, berättar Eva-Jane. 

Eleverna på Helandeskolan har fått vara med och ta emot egna helanden och se andra bli helade. 

– Jag såg med egna ögon vad Herren gjorde under förbönen. Ryggproblem orsakat av olika längd på benen försvann när de växte ut framför mina ögon och blev lika långa. Som fysioterapeut vet jag att detta mänskligt sett är helt omöjligt, avslutar Eva-Jane.